Parallellerna och jämförelserna var oundvikliga när Dejan Kulusevski skrev for Juventus liksom rubrikerna om “Ibrahimovics arvtagare”. Men medan Zlatan lyckades spela sign till en huvudroll i den italienska storklubben vid 23 års ålder, när han kom dit 2004, blev det inte så for Kulusevski.
Lo chef sportivo della Juventus Fabio Paratici ha suonato per un po’ di tempo. Och tränare Andrea Pirlo lyssnade per Paratici, gav Kulusevski chansen.
Men, lite som han gjort även i landslaget, har Dejan varvat högt med lågt, varit för ojämn och för osynlig. Lägstanivån har varit för låg för en klubb med Juventus meriter o ambizioso och han har varit mer på bänken än på planen.
När jag intervjuade honom i ett försommargrönt Turin, i maj förra året, var han ända vid gott mod; han berättade att det varit tufft men oerhört lärorikt att komma till Italiens mesta mästare. Så mycket kunskap, så höga krav.
Då hade han fortfarande chansen att bevisa vad han gick for, men mina italienska kollegers samlade omdöme är att Kulusevski smakade mer än han kostade och att han vare sig levt uppnt till förnaöller.
Alla har bara gott att säga om honom som person, “en bra kille”, men kanske var han lite för snäll för Juventus omklädningsrum. Där Zlatan kaxade sig mot Del Piero och Trezeguet och de andra toppspelarna har Kulusevski varit försiktigare, blygare. Men i Juventus gäller bara vinna eller försvinna. De vitsvarta ränderna går aldrig ur, “Juventus-stilen” ska alltid upprätthållas och inget, absolut inget, lämnas åt slumpen. Det påminns jag om varje gång jag går i Juves egen stadsdel Continassa, bara en av alla byggklossar i framgångsprojektet. Ett projekt som dock haft problem på sitone.
“Kulu”, som han kallats av lagkamraterna, kom till Juventus vid sämsta tänkbara tillfälle. Dopo nio raka år av scudetto-firande knep Inter ligatiteln. Andrea Pirlo fick gå, Max Allegri kallades tillbaka som en nygammal nödlösning.
Samtidigt har Guardia di Finanza, motsvarande Ekobrottsmyndigheten, klivit in på Juves kontor for att granska misstänkta luftfakturor kring spelaraffärer och annat suspekt i bokföringen. Det vanligen så vinnande välsmorda maskineriet gnisslar rejält, både på och utanför planen.
Pandemin har medfört enorma ekonomiska problem när inkomsterna sinat, anche per mäktiga Juventus.
Mitt i all detta har det varit svårt för Kulusevski att göra sig själv rättvisa.
Allegri har inte heller uppskattat hans spelstil och situationen har blivit allt mer kylslagen för “Kulu”, som fyller 22 år i april.
En som däremot fortfarande håller honom högt är Fabio Paratici, numera sportchef i Tottenham, after elva år i Juventus. Paratici såg alltså till att få över sin favorittalang till England från Italien på lån och hoppas på en nystart för Kulusevski i Tottenham, sotto Antonio Conte, en av världens främsta tränare.
Jag har i jobbet flera gånger intervjuat både Allegri och Conte och de är så väsensskilda två personer och tränare kan bli. Det är inte alls otroligt att den eldfängde vinnarskallen Conte, som både ger och tar på ett annat sätt i samarbetet med spelarna, kan passa Kulusevski bättre. För svenska landslaget är det angeläget att en av våra främsta unga stjärnor hittar en roll som ordinarie och kan växa och utvecklas maximalt.
Att “Kulu” är tillbaka i en klubb där sportchefen och ledningen åter tror på honom, även om det skrivs en del om att han inte var ett förstaval, är också ovärderligt. Il Tottenham e la Premier League possono essere premiati con altri nomi e altri eventi.