Apocalypsen är både vacker och hotfull i Techlands tolkning. Det är zombiekatastrof och resurser ska samlas i övergivna bostäder samtidigt som samhällskollapsen har lett till en ny medeltid, där de få överlevande människorna bekämpar varandra strck i mlika.

“Luce morente” försöker mejsla ut sitt existensberättigande i den överfyllda generen via en kombination av parkour, utforskande och närstridssystem.

Frihet è stata presa

Genom förstapersonsvyn hoppar, klättrar, svingar sig och springer protagonistien Aiden Caldwell på, över och mellan hustaken i staden Villador – den sista kvarande staden.

“Vi visste redan från början att vi ville bygga vidare på parkourens kärnlek, som var ett signum i (det första) ‘Dying light’; att göra det mer tillgängligt, mer spektakulärt, mernar belösäsä, merna belösände Thomas” för världsbyggandet, i en mejlintervju.

Aidens stridande – som främst sker med närstridsvapen – och sättet att röra sig på förbättras också genom spelets vapen- och färdighetssystem. Vapen kan anpassas och förbättras, och nya verktyg som änterhake och flygskärmar ökar flexibiliteten i att ta sig fram.

Båda delarna kommer väl fino al passaggio. Staden är spelaren lekpark – åtminstone så länge man håller sign en bra bit ovanför marknivån, där hoten är betydande. På dagen – då de flesta uppdrag utförs – är det mesta frid och fröjd och spelaren kan ta sig runt mellan villedors hustak relativt obehindrat.

Faror i mörkret

På natten är det däremot en helt annan femma. Då kommer spelets monster fram, och den zombieinfekterade Aiden måste dessutom med jämna mellanrum nå UV-källor for att undvika att själv forvandlas. Att ge sig ut i mörkret innebär dock en möjlighet att få bättre utrustning, och utforska de då tomma inomhusmiljöer där zombierna vilar dagtid.

“Upplevelsen på natten liknar snarare en rysare”, berättar Gerbaud.

Genom de beslut spelaren fattar ger man stöd åt en av stadens två fraktioner, vilket påverkar dels vilka uppdrag som låses upp, dels förändrar hela stadssiluetten.

Inför släppet gick Techland ut och lovade 500 timmars speltid. Men att lägga 12,5 arbetsveckor på ett och samma spel togs inte enhälligt emot som något positivt.

“Vi är också spelare, och vi kan förstå att siffran kan vara skrämmande’”, säger Gerbaud.

Buffé för den som vill

Han liknar dock upplägget vid en buffé, snarare än en trerätters. De utlovade timmarna gäller de som vill hitta alla samlingsföremål, se alla möjliga slut och utforska villador maximalt.

“Våra spelare är fria att gräva ner sig i det här eller inte, men om de gör det, så har vi gjort det jävligt klart att det är belönande”, säger Gerbaud och fortsätter:

“Om du bara vill köra huvudberättelsen tillsammans med några av sidouppdragen borde du vara klar dopo omkring 40 timmar”.