“Jag har nog redan blivit lite galen här”

LÄS MER: Del 1: Timmar dopo jag landat sitter jag i en ambulans

08.30 Sovmorgon! Vaknar av att någon knackar på dörren. Oppnar och ser en rymdgubbe med två forvånade ögon genom visiret. Kommer på att jag inte klätt på mig – utan står i kalsonger. Ursäktar mig och ber att få öppna igen om en minut. Hör hur rymdgubben fnissar på andra sidan dörren.

08.31 Ber om ursäkt igen for min nakenchock. “Colazione” säger rymdgubben och lämnar över en påse genom dörrspringan. Bullar, äggröra, bacon och lite frukt. Capito! Betyg: tre getingar.

09.00 Ny knackning på dörren. Dags för covidtest, dagens viktigaste stund. Jag behöver två negativa test två dagar på raken för att komma ut härifrån. Det här kan vara mitt forsta steg mot friheten. Två nya rymdgubbar kommer in i rummet med tio provrör i en behållare. Är det så många som bor här på hotellet, tänker jag för mig själv. Hittills har jag bara hört två personer här: grannen som spydde på toaletten när jag kom fram, och mannen mitt emot som verkar vara amerikan. Hans telefonsamtal hörs tydligt in i mitt rum.

Den ena rymdgubben tar min kroppstemperatur och puls. Den andre petar ner pinnen i halsen på mig. Jag ber om att få prata i deras översättningsapp.

Hur många tester ska jag göra i dag?

Rymdgubbe 2 håller upp ett finger.

– När får jag veta resultatet?

Det vet de inte.

09.30 Dagens forsta tvångstanke. Har Jag Febbraio? Känner jag mig inte lite varm? Temperatura del catrame. 36,8 selezionatore. Pustar fuori. Sväljer snapbbt tre gånger. Inte halsont. Pustar ut igen och tar en dusch.

10.15 Jag har läst att det är bra att skapa rutiner när man sitter inlåst. Bestämmer mig för att alltid göra 25 armhävningar på förmiddagen. Orkar bara 20.

11.00 Tar kroppstemperaturen igen, bara för att vara helt säker. 36,6 selezionatore.

11.20 36,9 selezionatore.

12.00 Pranzo! En vit arm sträcker sign in i dörröppningen och levererar anrättningen. Åtta små lådor med ris, biff, räkor, frukt och kakor. Serveras med kinesisk kokosläsk. Jag äter mig proppmätt vid varje måltid och har ändå hälften av maten kvar varje gång.

12.40 36,8 selezionatore. Jag måste sluta ta tempen på mig själv.

14.30 Mitt rum är lite gammalt, men fräscht. Det finns et litet badrum med toalett, badkar och handfat. Sängen är liten, men skön. Jag har en tv som visar kinesiska kanaler och ett skrivbord där jag kan sitta och arbeta. Dessutom: internet! Rummets enda fönster går att öppna en centimeter. Släpper in lite frisk luft. Ute är det iskallt, 25 minusgrader och krispig blå himmel. Lyssnar dopo ljud i närheten men hör ingenting.

15.15 Lyckas göra 22 armhävningar. Test di immissione di Fortfarandevar. Är det bra eller dåligt? Om det vore negativt borde de väl säga det direkt?

16.00 36,6 selezionatore. Det här är allra sista gången, viskar jag för mig själv när jag sätter termometern mot pannan. Har jag lite huvudvärk nu? Eller känns det bara så? Sväljer snapbbt tre gånger.

17.15 Det är lyhört här. Varje gång en rymdgubbe går i korridoren hörs det tydligt. Deras släpande skyddsdräkt i golvet skapar ett svischande ljud, som när småbarn springer i overaller. Smygtittar på dem genom kikhålet i dörren. De verkar förbereda kvällens middag.

18.30 Testresultatet har kommit. Positivo. Fan. Samma värde som går, lite under tillåten gräns. Det betyder att jag tidigast kan bli utsläppt fredag ​​​​kväll, samtidigt som OS-elden tänds i Pechino. Känslan är att jag spelar en lång grundserie i ishockey, 52 matcher. Det gäller att ta förlusten, glömma den och blicka vidare. En match i taget, som idrottsstjärnor klyschigt brukar säga. Nu upprepar jag klyschan för mig själv. Ett prova i taget.

19.00 Accidenti! Börjar bli kompis med de flesta rymdgubbar nu. Ett snabbt “ciao” och kort “arrivederci”. Alla ler, har snälla ögon och har några inövade engelska fraser. Ikväll är det fest. Hamburgare, pommes, brod och frukt. Sköljer ner det med en läsk. Äter mig mätt, tvingas ändå lämna nästan hälften av maten.

20.00 Knackning på Dörren. Har de ändrat mitt provresultat? Har något blivit fel? Far jag komma ut? Öppnar dörren ivrigt. “Spazzatura?” frågar två vänliga ögon genom visiret. Lämnar lite skräp, fyller badkaret till bredden och lyssnar dopo ljud i korridoren.

22.00 Läggdags. Dag två per isoleringshotellet oltre. Jag trodde att jag skulle känna mig mer rastlös. Sanningen är att jag har det rätt reggiseno, trots allt. Jag kan prata med kolleger och vänner via datorn och telefonon. Jag äter mig mätt. Jag börjar lära mig rutinerna. Frukost och test per morgonen, berlina två måltider. Kommer jag alltid känna mig lugn över situazioneen eller blir jag tokig snart? Kanske redan i morgon? Släcker lampan och lyssnar på aktiviteten i korridoren. En rymdgubbe hasar sig förbi ibland, annars helt tyst. Inget prat från de andra rummen. Är jag ensam på våningen nu?

22.02 36,8 selezionatore. Jag har nog blivit lite tokig redan.